Däremot anser jag att regeringens förslag till en gräddfil i beskattningen av ägare till riskkapitalbolag är hårresande och inte bör godkännas. Det är märkligt att regeringen mitt under ett antal pågående rättstvister mellan skatteverket och riskkapitalbolag går in och ställer sig på bolagens sida. Man genomför i praktiken nästan exakt det förslag som riskkapitalbolagen själva har föreslagit. Det går emot den princip vi har i Sverige om likabeskattning av inkomster och visar med tydlighet hur ihålig regeringens retorik om minskade ekonomiska klyftor är. När det kommer till kritan sänker man gärna skatten kraftigt för några av Sveriges rikaste personer.

http://www.dn.se/debatt/15000-traineeplatser-ska-ge-unga-arbetslivserfarenhet

15 000 traineeplatser ska ge unga arbetslivserfarenhet

Publicerad i dag 00:50

Herr/Fru talman!

Det brukar sägas att ett samhälles värdighet hänger på hur bra det är på att ta hand om sina svagaste. Om det stämmer har Sverige problem. Vi har de senaste året fått se chockerande exempel på hur äldre får gå med använda blöjor för att spara pengar. Hur vårdbehövande binds fast i sängen på äldreboenden för att det är brist på personal. Vi har fått se hur vinster från skolor med avancerade konstruktioner förs ut ur landet till skatteparadis. Det är fullständigt oacceptabelt.

För oss i miljöpartiet handlar den här debatten i grunden om Mänskliga rättigheter. Det handlar om rätten för varje individ att få vård och omsorg efter sina behov. Om rätten för våra äldre att mötas med värdighet och vänlighet i äldreomsorgen. Om rätten för våra barn att få en utbildning som skapar en god grund för vuxenlivet och yrkeslivet.

Miljöpartiet är öppna för företagande inom välfärden för att ge möjligheter till alla de eldsjälar som har idéer och passion för att förbättra verksamheterna. Lärare som har visioner om en skola som sätter elever och utbildning främst. Sjukskötare som med mångårig erfarenhet vet hur man kan driva vårdmottagningar där patientens behov alltid kommer först. Föräldrar som vill driva en kooperativ förskola med en inriktning som passar just deras barn.

Det är för dem, för deras visioner, som vi i Miljöpartiet vill ge möjlighet att genom företagande driva verksamhet inom välfärden. Tyvärr har vi kunnat se exempel på exempel hur den möjligheten missbrukas. Vår drivkraft har aldrig varit att bereda väg för de som i första hand drivs av att göra ekonomisk vinst i välfärden. Vår syn är att företagande inom välfärden i första hand måste drivas av en vilja, en passion, att få människor att må bättre, att lära sig mer, att bli friskare och utvecklas.

Samtidigt är det självklart viktigt inom välfärdssektorn att varje verksamhet har en trygg ekonomi som går runt och skapar överskott som kan investeras för ännu bättre verksamhet. Verksamheter som drivs i företagsform behöver också ha möjligheten att använda överskott till vinstutdelning. Miljöpartiet vill inte ta bort den möjligheten. Däremot säger vi tydligt att vinstintresset aldrig får gå före verksamhetens kvalité eller resultera i för låg bemanning och ovärdig omvårdnad. Vinstkrav får aldrig vara en bakomliggande orsak till minskad lärartid i skolan. För att komma åt det vill vi att företag inom välfärdssektorerna alltid tydligt ska redovisa hur man hanterar vinsten. Och i de allra flesta fall går det att kombinera lönsamhet med hög kvalitet. De allra flesta friskolor, liksom de allra flesta kommunala skolor, håller hög kvalitet. Men tyvärr finns även undantag.

Som Johannes Åman skrev i Dagens nyheter i vintras: ”Vinst är inget negativt när skolor drivs så att elever och lärare trivs och resultaten blir goda. Men när riskkapitalbolag utan erfarenhet av utbildning försöker göra klipp genom att köpa upp friskolekoncerner och i hög takt starta nya skolor ringer varningsklockorna.”

Och varningsklockorna borde ringa hos alla partier. Ändå framstår regeringen som helt handfallen. Moderaterna skrev igår på DN debatt att de tillsätter en arbetsgrupp för att se över problemen. Så kan man göra, om man vill skjuta frågan på framtiden. Vi i Miljöpartiet nöjer oss inte med det. Vi har redan gått från ord till handling och har redan kommit med politiska förslag. Tydligare än så blir inte skillnaden mellan ord och handling.

Miljöpartiet vill att det i bolagsordningen för företag inom skolan skrivs in att det är utbildning som är huvudsyftet för verksamheten. Detta borde vara en självklarhet, men tyvärr visar alltför många exempel på att det regelverk vi har i Sverige inte räcker.

Skolföretag ska granskas med kunskapsuppdraget i fokus, inte enbart ekonomin. Vi vill att aktiebolag som driver skolor ska ha certifierade revisorer som granskar verksamheten. Det behövs särskilt utbildade revisorer som kan föreslå justeringar och förbättringar med hänsyn till elevernas resultat och med kunskap om de nationella styrinstrumenten.

Det behövs också bättre kontroll när en skola byter ägare. Vi vill att ändrade ägarförhållanden bland skolor alltid ska anmälas till Skolinspektionen. Att sälja en skola till någon som bjuder högst men inte har förmåga att bedriva bra skolverksamhet ska inte vara möjligt.

Inom omsorgen vill vi i Miljöpartiet att kommunerna ska sätta upp tydliga miniminivåer för bemanning i omsorgen. På så sätt blir det tydligt för alla om vårdföretag försöker kapa kostnader genom att skära ner på personal.

Vi tycker också att det är dags att inrätta en statlig myndighet som granskar omsorgen och kan slå larm när vården och omsorgen brister. Som äldre eller anhörig ska man kunna vara trygg med att det finns en god omsorg med hög kvalitet och tillräckligt med personal.

Att regeringen inte kommit längre än att tillsätta en arbetsgrupp är beklämmande. Medan regeringen funderar är det de vårdbehövande och svaga som hamnar i kläm. Jag har här i debatten gett er miljöpartiets konkreta förslag på åtgärder. Det är dags att Anders Borg och den moderatledda regeringen går från ord till handling och kommer med åtgärder så att vi slipper alla dessa återkommande fall av vanvård och skolor med för låg kvalitet. Så att Sverige åter blir en nation som förmår ta hand om sina svagaste.

Inte för att bristen på folklig förankring på något sätt hindrar varken Carl Bildt, Göran Persson eller Carl B Hamilton att fortsätta propagera för ett svenskt Eurointräde. Vem behöver ett folk bakom sig när man har en vacker valutadröm?

Samma distans till ett ovilligt folk märks bland Europas ledare. När befolkningen i folkomröstningar fått tycka till om fördragsändringar för ökad överstatlighet har det blivit ett rungande nej. Men inte hindrar det Merkel och Sarkozy att som svar på Eurokrisen föreslå långtgående maktöverflyttning till EU från medlemsländerna. Läxan de lärt är tydligen att inte fråga folket.
Men hur stark blir en union eller en valuta utan folkligt stöd bakom? Det är alltid svårt att få igenom krispaket och besparingar för att rädda ekonomin. Det blir inte lättare att kräva uppoffringar från folket för att rädda en valutaunion de inte längre tror på.

Upprördheten beror inte bara på eken i sig själv. Eken har blivit en symbol för ett politiskt styre som tappat förståelsen för värdet av grönområden och gröna lungor i staden. Om inte majoriteten ägnat de sista fem åren åt att bebygga grönområde efter grönområde, kvarterspark efter kvarterspark, dunge efter dunge, så är jag övertygad om att kritiken mot att fälla eken inte hade blivit så stark. Ett politiskt styre som tappat kontakten med naturen behöver en spark där bak från sina medborgare. Kanske kan protesterna kring TV-eken bli den sparken?

Ikväll blir det panelsamtal med gröna kämpar från alla åren och sen tidernas 30-årsfest. På biologiutbildningen på Stockholms universitet hade jag en gång en föresläsare som hävdade att det är mellan 30 och 40 som forskare och akademiker är som mest produktiva och får mest genomslag. Jag är säker på att det gäller även för politiska partier. Grattis miljöpartiet till de första 30 åren! Under de nästa tio kommer ditt verkliga genomslag i svensk politik!

Hela debatten finns att se här