Archive | Klimat/Energi RSS feed for this section

Klimatomställningen behöver verkliga investeringar

Regeringen utlovar nu 1,8 miljarder per år under 2012 och 2013 i en tillfällig satsning på underhåll och reparation av vårt akut överbelastade järnvägsnät. Pengarna ska gå till sträckorna med störst samhällsekonomisk betydelse, vilket betyder att mest pengar kommer gå till storstäderna.

Sten Nordin ropar genast ut på sin blogg att detta kommer ge ”enklare arbetspendling och smidigare kollektivtrafik för stockholmarna”. Min optimism är lite mer försiktig. Satsningen är naturligtvis välkommen, men det är tydligt att det handlar om att ”lappa och laga”. Pengarna kommer inte, liksom regeringsföreträdarna själva påpekade, att räcka till några nya spår eller verkliga kapacitetshöjningar. I bästa fall gör satsningen att järnvägens problem inte fortsätter att bli allt värre.

Alla, till och med Reinfeldt och Borg, vet att det behövs betydligt större satsningar för att järnvägen ska kunna spela en avgörande roll i omställningen till ett hållbart, klimatsmart Sverige. Regeringens motivering för dagen att inte satsa mer på järnvägen är finanskrisen. Jag rekommenderar att alliansen läser Martin Ådahls inlägg på DN Debatt idag. Han skriver om det som vi i Miljöpartiet länge talat om – den gröna omställningen är inte en kostnad, det är en samhällsekonomiskt god investering och ekonomisk möjlighet för den som satsar. Det gäller i högsta grad vår hårt eftersatta järnväg.

Comments { 0 }

Sveriges osannolika energidebatt

Jag följer med stort intresse debatten om kärnkraften som blossat upp efter Fukushimakatastrofen. Särling intressant är att jämföra den svenska debatten med den i andra länder.

Japan har beslutat att ändra energipolitisk inriktning bort från kärnkraft och till förnybara energislag (de noterade att när kärnkraften stod stilla efter jordbävningen och tsunamin levererade vindkraftverken för fullt)

Schweiz har beslutat att inte bygga vidare på kärnkraften utan avveckla under de kommande decennierna.

Tyskland har som känt beslutat att avveckla kärnkraften på 10 år och omedelbart stänga de reaktorer som är av samma ålder och typ som Fukushima.

I Sverige är det snarare tystnaden som talar. Kungens ovilja att tala om olämpliga kontakter med undre världen och lättklädda flickor är ingenting jämfört med regeringens tystnad kring lärdomar från Fukushima och framtiden för svensk kärnkraft. Svaren har kommit i en form av Bosse Ringholmskt idiotupprepat mantra: ”regeringens energiöverenskommelse står fast”… Jaha? Har regeringen till skillnad från resten av världen alltså inte förstått eller dragit lärdom av en av världens svåraste kärnkraftsolyckor?

Att regeringen står handfallen i energipolitiken blir än märkligare när Sverige har bäst förutsättningar i världen att gå över från kärnkraftsberoende till ett helt förnybart energisystem. Hur länge kommer media acceptera passivitet och meningslösa mantran som svar i kärnkraftsdebatten? När kommer man kräva regeringspartierna på ett svar om vilken vision de har för energisystemet i Sverige och hur man ska nå dit?

Om man vill ha ett 100 % förnybart energisystem, vilket faktiskt alla partier säger sig ha som vision, hur kan det då vara rimligt att satsa hundratals miljarder på en ny generation kärnkraft? När ska mål och handling börja jämföras även i Sverige?

Comments { 0 }

Vad krävs för att stänga kärnkraften?

Idag skriver jag om kärnkraften på SVT debatt:

”Den svenska debatten efter kärnkraftskatastrofen i Fukushima har varit intressant, och skrämmande, att följa. Förnekandeprocessen satte igång genast efter olyckan och har pågått ända tills Japan nu erkänt att olyckan måste uppgraderas till en 7:a på INES-skalan, likställd med Tjernobylkatastrofen.”

Läs hela texten ”Vad krävs för att Sverige ska stänga kärnkraften?”

The Colbert Report är inne på samma linje:

 

Min kollega Erik Malm (MP), gruppledare Södermalm, skriver på sin blogg:

När anser då allianspolitikerna att det är tid att prata kärnkraft – om tiotusentals år kanske? När radioaktiviteten och de akuta problem som orsakats av vår tids härdsmältor möjligtvis börjar ebba ut?

Media: DN (MP), DN, DN (S), Miljöaktuellt, Supermiljöbloggen
Replik: Nätverket Nuclear Power Yes Please

Comments { 3 }

Majoritetens miljöapati

Igår kväll var det möte med Miljö- och hälsoskyddsnämnden. Ärende efter ärende visar på majoritetens miljöapati och ointresse att gå före på miljöområdet. Förvaltningens budgetunderlag visade tydligt vilka dramatiska effekter majoritetens neddragningar av budgeten för miljöförvaltningen sedan 2006 fått.

Förvaltningen presenterade en lång önskelista med åtgärder som de skulle vilja göra men inte har råd med i dagens budgetutrymme.

Det handlade om det långsiktiga och förebyggande arbete som är helt nödvändigt för att Stockholms ska kunna behålla en roll som föregångare på miljöområdet. Det är åtgärder för att bland annat minska belastningen av kemikalier, effektivisera energianvändningen och värna den biologiska mångfalden. Nu när miljömiljardens pengar, som MP tvingade fram, har tagit slut blir det oerhört tydligt hur tomt majoritetens miljöengagemang är. När det kommer till att satsa pengar är man inte intresserad, då låter man hellre Stockholms miljörykte raseras.

Åtgärdsprogrammet för omgivningsbuller var också en sorglig historia. Istället för en lista på åtgärder för att minska bullret var det en lista på allt det som inte gjorts för att minska bullret. Trafikverket och Trafikkontoret har inte redovisat några åtgärder för att minska bullret under 2010. SL har inte genomfört skyddsåtgärder.  Swedavia som driver Bromma flygplats har inte redovisat några åtgärder alls. Stadsbyggnadskontoret har inte ens kommenterat uppföljningen, än mindre kommit med några bullerskyddsåtgärder i den fysiska planeringen. Med sådan låg ambitionsnivå från staden är det inte konstigt att andra aktörer struntar i bulleråtgärder. Stockholmarnas nattsömn och hälsa väger tydligen lättare än kostnaden för att göra något åt problemen. En sådan kostnad skulle nämligen kräva att majoriteten lägger en högre budget – och det vill man inte släppa till.

Inte ens på miljöbilssidan, som den moderatledda majoriteten försökt göra till sitt flaggskepp på miljöområdet, går det framåt. Tvärtom visar förvaltningens uppföljning att miljöbilsförsäljningen störtdyker i Stockholm. Från 40 % miljöbilar av nybilarna förra året till 31 % i år. Av de miljöbilar som trots allt såldes var det nästan bara fossildrivna bilar, etanol- och biogasbilarnas marknadsandelar halverades (!) på ett år. Det segment där försäljningen ökar är stora, tunga dieselbilar. När Peak Oil slår till med full kraft kommer Stockholm alltså vara dåligt rustat, allt större delar av trafiken är beroende av olja. Miljöbilspolitiken är ett totalt magplask av den politiska majoriteten.

När ska miljöapatin från majoriteten försvinna?
Troligen inte före nästa val…

Comments { 0 }

OIL på Fotografiska

Läser att Fotografiska ska visa Edward Burtynskys utställning OIL den 22 april – 26 juni 2011. Hans föreläsning på TED, om oljans konsekvenser, visar tydligt på de utmaningar och problem som vårt oljeberoende skapar.

”Ett av hans mest uppmärksammade projekt är OIL, berättelsen om oljan. En både skrämmande och vacker resa som visar hur oljan driver vår värld och förgör den på samma gång. Från oljefält och raffinaderier via industrier och motorvägar till kyrkogårdar av bildäcksberg och rostade tankfartyg.”

Samhällets (inte minst Stockholms) negativa beroende av oljan behöver få en tydligare plats inom politiken. Den samlade expertisen pekar på att om 5–20 år passeras Peak Oil världen över – den tidpunkt då världens efterfrågan på olja överstiger produktionsmöjligheterna. Hur ser Stockholm ut efter Peak Oil?

Comments { 1 }