Regeringen utlovar nu 1,8 miljarder per år under 2012 och 2013 i en tillfällig satsning på underhåll och reparation av vårt akut överbelastade järnvägsnät. Pengarna ska gå till sträckorna med störst samhällsekonomisk betydelse, vilket betyder att mest pengar kommer gå till storstäderna.
Sten Nordin ropar genast ut på sin blogg att detta kommer ge ”enklare arbetspendling och smidigare kollektivtrafik för stockholmarna”. Min optimism är lite mer försiktig. Satsningen är naturligtvis välkommen, men det är tydligt att det handlar om att ”lappa och laga”. Pengarna kommer inte, liksom regeringsföreträdarna själva påpekade, att räcka till några nya spår eller verkliga kapacitetshöjningar. I bästa fall gör satsningen att järnvägens problem inte fortsätter att bli allt värre.
Alla, till och med Reinfeldt och Borg, vet att det behövs betydligt större satsningar för att järnvägen ska kunna spela en avgörande roll i omställningen till ett hållbart, klimatsmart Sverige. Regeringens motivering för dagen att inte satsa mer på järnvägen är finanskrisen. Jag rekommenderar att alliansen läser Martin Ådahls inlägg på DN Debatt idag. Han skriver om det som vi i Miljöpartiet länge talat om – den gröna omställningen är inte en kostnad, det är en samhällsekonomiskt god investering och ekonomisk möjlighet för den som satsar. Det gäller i högsta grad vår hårt eftersatta järnväg.
Cleantech Scandinavia har tagit fram en ny rapport som visar att den nordiska cleantech-branschen når nya rekordhöjder. Drygt en halv miljard euro investerades i nordisk miljöteknik. Det här skulle kunna vara goda nyheter men det är det inte. Åtminstone inte för Sverige.
All tillväxten sker nämligen i våra nordiska grannländer. I Sverige investerades tvärtom betydligt mindre pengar i år jämfört med förra året. Minskningen från 171 miljoner euro till 103,5 miljoner euro i år är en rejäl minskning och också ett rejält misslyckande för regeringen Reinfeldt.
I Danmark och finland har det startats ett antal nya fonder som investerar i tidiga skeden i miljöteknikbolag. I Sverige har istället regeringen dragit tillbaka alla pengar från Swentec, som varit sammanhållande myndighet på området och motorn i miljötekniksverige.
Hade de rödgröna partierna vunnit majoritet i valet var vi överens om att sätta av fem miljarder kr i just en sån fond som visat sig fungera i de andra nordiska länderna. Det hade verkligen satt fart på de svenska investeringarna. Istället har vi fått en marknadsfundamentalistisk regering som tycker att marknaden ska klara sig utan stöd. Då hamnar investeringarna i andra länder precis som vi ser nu.
Stockholm har fantastiska möjligheter för cleantech-företagande, men ska vi få några satsningar måste vi få hjälp från regeringen.
I torsdags ordnade Miljöpartiet Stockholm ett välbesökt seminarium om Stockholm bortom Peak Oil. Vi hade bjudit in till seminariet eftersom det behövs mer information om vilka konsekvenser en framtida oljebrist kan få för Stockholm och hur vi kan minska vår sårbarhet.
Därefter talade Håkan Johansson, klimatexpert på Trafikverket, om transporternas oljeberoende. Håkan visade nuvarande utvecklingstrender för transporter och teknik. Dessutom redovisades ett stort antal möjligheter för att minska oljeberoendet i transportsektorn, till exempel att öka kollektivtrafikanvändning, cykel och gång, att stadsplanera för minskat bilberoende och att satsa på bilpooler. Det är uppenbarligen inte brist på förslag som är problemet utan viljan att använda dem.
Sist av inledarna var Simone Osborn, som skrivit staden Bristols handlingsplan för att hantera Peak Oil. Hon redovisade processen för att ta fram handlingsprogrammet och hur Bristol har gått vidare och börjat genomföra åtgärder för att minska sitt oljeberoende och samtidigt skapa en trevligare och mer mänsklig stad. Inspirerande att se hur Bristol jobbat med att engagera medborgarna att komma med förslag och vara involverade i att skapa ett mindre oljeberoende samhälle.
Seminariet avslutades med panelsamtal och frågestund där talarna och jag själv ingick. Panelen var enig i sin oro över hur snabbt Peak Oil kan inträffa och få stora effekter. Diskussionen kom istället att handla om vilka åtgärder som snabbast kan få ner oljeberoendet. Vägtransportsektorn med sitt stora oljeberoende står ut som en särskilt viktig sektor att åtgärda men särskilt utsatta sektorer som matförsörjningen och sjukvården, som idag är djupt oljeberoende är det mycket viktigt att minska sårbarheten.
Simone Osborn, Kjell Aleklett, Håkan Johansson, Per Bolund
I torsdags deltog jag på Tillväxtdagarna i Göteborg i ett samtal med Håkan Wirtén, generalsekreterare på WWF om deras pris Earth Hour Capital och hållbara städer.
Det blev ett intressant samtal om de utmaningar jordens städer står inför och hur storstäder kan bli en del av lösningen på miljöproblemen. Moderatorn försökte få fram bilden att ekonomi och miljö står i motsats-ställning mot varandra. Både jag och resten av panelen vände oss emot den bilden. Tvärtom skulle en riktig grön omställning av Stockholm ge massor av nya jobb och nya företagsmöjligheter.
Rejäla investeringar i energieffektivisering av miljonprogramsområden skulle både minska segregationen, sänka energislöseriet och utveckla miljöteknik som världen skriker efter. Jag lyfte fram att en femtedel av Europas befolkning bor i miljonprogramsliknande hus och efterfrågan på teknik för att sänka energianvändningen i sådana hus kommer att ha en enorm exportmarknad. Frågan är om Stockholm vågar satsa så mycket som behövs för att ta ledartröjan i omställningen. Med den sittande majoriteten tillåter jag mig att tvivla…
Malmö fick årets Earth Hour Capital-pris av WWF för sitt enträgna arbete med att minska stadens miljöpåverkan. De förtjänar ett stort grattis för sitt engagemang och sitt genomgripande arbete med miljön som ledstjärna. Tyvärr är jag rädd att det lär dröja länge innan Stockholm blir pristagare. När majoriteten halverat miljöbudgeten på några år, drar in alla miljöinvesteringspengar och satsar 28 miljarder på Förbifart Stockholm är Stockholm inte i samma liga som de städer som verkligen tar initiativet i klimatfrågan. Vi lär tyvärr få vänta ett par år till innan vi får en ledning med tillräckliga miljöambitioner.
Öppningsanförande vid Miljöpartiet Stockholms stads årsmöte 2011.
Har ni sett ett barn kissa på sig på vintern någon gång?
Ni vet – först är barnet oroligt och stressat. Sedan blir det lugnt och det sprids ett brett leende över ansiktet. Men ganska snabbt förvandlas leendet till det motsatta. Det som på kort sikt var varmt och skönt blir snart kallt och blött.
Ni kan tänka er hur det ser ut.
Precis så tror jag det är med Moderaterna och Förbifart Stockholm. Förbifarten är korsiktig politik – den är svindyr, den ökar våra klimatutsläpp och den kommer inte att lösa några trafikproblem.
Samtidigt som världen talar om Peak Oil så vill Moderaterna och Socialdemokraterna bygga Sveriges genom tiderna dyraste motorväg. Det kanske känns varmt och skönt i valrörelsen – men det kommer kallt efteråt.
På en tre och en halvmeter bred körbana kan 22 000 personer ta sig fram i spårvagn under en timme. På samma körbana cyklar 9000 personer på en timme. Bara 2000 tar sig fram med bil. Bara gatuparkeringen i Stockholms stad tar upp en yta som motsvarar 88 fotbollsplaner. Det borde vara självklart vilka lösningar som behövs i en modern storstad som Stockholm.
Jag har sagt det förr och jag säger det igen – Miljöpartiet är ett alternativ, inte ett komplement – till Moderaterna och Socialdemokraterna. Få saker visar det tydligare än deras gemensamma låsning vid massbilismen.
Bilismen skapar ett stort oljeberoende. 94 procent av våra vägtransporter drivs av olja.
Vi vet ännu inte när Peak Oil inträffar. Det kan ha inträffat redan, kanske är det just nu, eller om 5, 10 eller 20 år. Men vi vet säkert att oljetillgången börjar minska och att det tvingar fram en omställning. För Stockholm kan det få stora konsekvenser. Därför är det hög tid att lyfta blicken och börja arbeta fram en konkret handlingsplan för att minska vårt oljeberoende.
Att ställa om till ett samhälle bortom oljeberoende kommer att kosta. Men vi kan vara säkra på att det kostar mycket, mycket mer att driva ett oljeberoende samhälle efter Peak Oil. Miljöpartiet driver på. Den 31 mars arrangerar vi tillsammans med klimatmagasinet Effekt ett seminarium: ”Stockholm efter Peak Oil” på Kulturhuset. Till seminariet kommer både nationella och internationella experter. Alla är hjärtligt välkomna.
När jag flyttade hemifrån var mambo en dans. Idag är det den enda möjliga boendeformen för alldeles för många unga stockholmare som tvingas bo hemma hos mamma år ut och år in. Andra bor i andra, tredje eller fjärde hand utan att veta var de ska sova nästa vecka. Ett grönt genomslag i stockholmspolitiken kräver att vi visar på lösningar för den bostadsbrist som är stockholmarnas vardag.
Alla partier är överens om att minst 15 000 bostäder ska byggas i Stockholms stad de kommande fyra åren. Utmaningen är att bygga många nya bostäder men samtidigt vårda det som gör Stockholm unikt. Skogarna mitt i staden, stränderna, utsikterna, kulturmiljöerna. Stockholm har begränsad yta. Det kräver en genomtänkt planering som ger plats för många fler bostäder men också för idrottsanläggningar, cykelvägar, kollektivtrafik, butiker, förskolor, äldreboenden, parker, badhus och skolgårdar. Allt det som utgör en levande stad.
Av de bostäder som moderaterna beviljade under förra mandatperioden bryter varannan mot kraven på en modern stad. Vi säger JA till byggande – men vi säger nej till dålig stadsplanering, nej till boende bara för de rikaste. Stockholm ska byggas tillsammans med stockholmarna, inte utifrån var och hur byggföretagen vill bygga.
I skuggan av bostadsbristen lever 3000 stockholmare i hemlöshet. Allt fler ungdomar, kvinnor och utrikes födda finns bland dem.
Det finns många myter om hemlösa. ”De har valt det själva”, ”Det går inte att hjälpa dem” osv. Det här är fel. Det finns ingen typisk hemlös utan det är stora skillnader mellan personerna och deras bakgrund. Det är inte den som blir utsatt som ska klandras för sin hemlöshet.
Precis som det inte finns en orsak till att personer hamnar och förblir i hemlöshet så finns det inte heller en enkel lösning. Vi vet att det går att få till en rejäl förändring för de som lever i hemlöshet. Vårt självklara mål är ett Stockholm utan hemlöshet och vi bygger vår politik på tre grundprinciper.
1 – Hemlösheten är framför allt ett bostadspolitiskt problem. 2 – Alla ska ha ett eget tryggt boende – för precis som mat, kläder och utbildning så är bostad en grundläggande rättighet. 3 -Metoden ”Housing first” – bara med en egen bostad som utgångspunkt kan vi ge det stöd och den vård som varje individ behöver.
Vi behöver bygga fler bostäder och vi behöver en social bostadspolitik. En social bostadspolitik där fler områden får blandade boendeformer, där bostadsbolagen tar sitt sociala ansvar och där barnfamiljer aldrig, aldrig kan vräkas till hemlöshet.
I en tolerant och solidarisk stad, i en grön stad helt enkelt, där finns ingen hemlöshet.
Stockholm har ca 30 000 arbetslösa, nog för att fylla Globen två gånger om. Det är flera tusen fler än för bara fyra år sedan. Under samma tid har ungdomsarbetslösheten fördubblats. Stockholm förlorar varje dag, varje timme när vi inte kan dra nytta av den kapacitet som alla dessa personer har och vill bidra med.
Stockholm måste bli bättre på att ta vara på den kraft som nya stockholmare från andra länder utgör. Genom att snabbare få hjälp till en god svenska, in på arbetsmarknaden eller till företagande kommer de bidra starkt till en positiv utveckling i Stockholm framöver.
Ett ökat företagande är en förutsättning för en grön omställning och för att skapa nya arbeten i Stockholm. Här finns fantastiska möjligheter inom miljöteknik, kreativa näringar, socialt företagande och inte minst det entreprenörskap som nya stockholmare tar med sig hit.
Om vi vågar satsa på utbildning, på ett aktivt arbete mot diskriminering, på välfärd och på en grön omställning skapar det både jobb och nya företag. Om vi vågar satsa på att rusta miljonprogrammen kan vi bryta segregationen samtidigt som vi tar vårt klimatansvar och utvecklar ny miljöteknik. Men då behövs både politisk vilja och nytänkande i stockholmspolitiken. Här har miljöpartiet en viktig roll att fylla.
Den cementerade blockpolitiken som dominerat Stockholm i årtionden har passerat sitt bäst-före-datum. Det behövs en tydlig grön politik som ett alternativ till den förlegade blockpolitiken.
Det är uppenbart att fler och fler ser den gröna omställningen till ett hållbart samhälle – inte som ett hot – utan som en nödvändighet som öppnar nya möjligheter.
Miljöpartiet går framåt. Efter valet 2010 finns det dubbelt så många gröna politiker i Sveriges kommuner och landsting. Vi är med och styr i mer än var tredje kommun och i nästan alla regioner och landsting. Här i Stockholm röstade var sjunde väljare grönt vilket gör oss till det tredje största partiet. I Berlin, Helsingfors och andra europeiska storstäder är vi uppe runt 30 procent. I Brasilien röstade 20 miljoner personer på de gröna.
Mina vänner! Vi har spännande dagar och år framför oss. Idag är vi fler än 2200 medlemmar i vår lokalavdelning – och tillsammans är vi en mycket stark röst inom Sveriges tredje största parti. Det här årsmötet är ett viktigt steg i vår fortsatta utveckling.
Tack för att jag fick möjligheten att inleda. Fortsättningen på den här gröna resan står vi för tillsammans! Tack ska ni ha!
