Stora städer är på många sätt fantastiska. Här finns ett blomstrande kulturliv med konstutställningar, konserter och mängder av teateruppsättningar. Här sker möten mellan människor med olika bakgrund och erfarenheter, här finns en öppenhet för olika livsval och stor möjlighet att leva som man vill och vara den man vill vara utan att möta fördömanden och hån. Här möts kulturer från hela världen och blandas till en helt ny och spännande mix. Storstaden står för möjligheter.
Samtidigt står staden också inför stora utmaningar. Med så många människor på liten yta blir miljön i våra stora städer lidande. Luftmiljön i Stockholm och andra städer är idag så dålig att barn växer upp med permanenta lungskador, allt fler ska dela på allt mindre grönytor och parker, människor tvingas leva med bullernivåer som bevisligen orsakar stress och sjukdom. Den allt värre bostadsbristen leder till skenande bostadspriser som leder till otrygga boenden och segregation. Staden är och kommer alltid att vara djupt beroende av sitt omland. Leveranserna av varor är svår att klara idag med trängsel i trafiken men den stora utmaningen ligger i framtiden. Hur klarar man att få in mat och andra nödvändiga resurser till staden när oljan sinar? Går det över huvud taget att klara städernas försörjning efter Peak Oil?
Både i miljöpartiet och i samhället målas det ofta upp en konflikt mellan stad och land. Den konflikten är onödig. Miljöpartiet har receptet för hur vi i framtiden kan leva långa, lyckliga och rika liv oavsett om vi väljer att bosätta oss i en stad eller på landet. Genom att fortsätta den väg miljöpartiet redan har inlett i städerna, med trängselavgifter som styr bort biltrafiken till effektiva kollektiva transporter, får vi en bra miljö i städerna samtidigt som vi lämnar ett miljöutrymme till alla de som bor på landet och är beroende av bilen för att klara sin vardag. Genom att rusta och bygga nya spår i och till staden klarar vi transporterna även när oljan tryter. Den motsatta politiken, där 30 miljarder just nu plöjs ner i en motorväg utanför Stockholm kombinerar istället det sämsta av två världar. Man skapar mer biltrafik i staden och därmed en ännu mer ohållbar livsmiljö samtidigt som resurserna till investeringar i järnväg och väg i resten av landet försvinner.
Genom att göra en grön omställning bort från fossila bränslen i fjärrvärme och elproduktion till utspridda energikällor som biomassa, sol och vind minskar vi städernas miljöbelastning samtidigt som resurser förs ut i landet. Istället för att skicka våra pengar till diktatorer i mellanöstern kommer pengarna gå till den svenska landsbygden – där framtidens gröna energi produceras. Alternativet som regeringen står för är att satsa på nya kärnkraftverk i Sverige, där man ökar vår miljöskuld och skapar negativ utveckling och osäkerhet både för staden och landsbygden.
Miljöpartiet har politiken för att skapa hållbara städer, och det ser väljarna. I den senaste opinionsmätningen fick MP 16 % i Stockholm, var sjätte stockholmare står bakom den gröna politiken. I Europeiska storstäder som Helsingfors och Berlin har de gröna uppåt 30 % av väljarstödet. I miljöpartiets Sverige ska man inte behöva välja mellan jobb och förstörda lungor i storstaden eller dålig ekonomi i en vacker miljö på landsbygden. Miljöpartiet har visat och ska fortsätta visa att det går att leva hållbart – socialt, ekonomiskt och miljömässigt – vare sig man väljer att bosätta sig i en storstad eller på landet.
”Trots regeringens nollvision vräks fortfarande barn med sina familjer. Statistik från Kronofogde-myndigheten visar att 173 barn tvingades lämna sina hem under det första kvartalet – det är 20 fler än för motsvarande period förra året. Ännu fler tvingades flytta till en annan bostad för att undvika en vräkning, vilket ur barnets synpunkt är lika illa som att faktiskt bli vräkt.”
Det är en skrämmande utveckling. Få saker är så förödande för ett barn som att mot familjens vilja bli uppryckt från sitt hem och förvisad till en okänd miljö. I värsta fall rycks barnen även bort från tryggheten på dagis eller i skolan. Även i Stockholm har barnfamiljer vräkts från sina hem. Det är dags att det får ett slut. Stockholm måste bli en solidarisk stad, en stad som aldrig, aldrig tillåter att barfamiljer vräks till hemlöshet eller att barn rycks upp från sin trygghet!
Nyligen beslutade stadsbyggnadsnämnden att bygga ett nytt hus rakt över gatan från Centralstationen, i kvarteret Orgelpipan 6. De partier som stod bakom beslutet var MP, M, S och V. FP ville ha ett lägre hus, medan C och KD ville ha ett högre hus.
Med anledning av detta skrev jag på twitter: ”häpnar över att den moderatledda majoriteten i Stockholm inte kan enas kring höjden på ett hus. Hur är det med regeringsfähigheten? #08pol”
På detta svarade stadsmiljöborgarrådet, Per Ankersjö (C), med att anklaga Miljöpartiet för att inte kräva passivhusnivå i nybygget Orgelpipan 6: ”@bolund Och hur är det med miljötänket Per? Ni röstade ner vårt förslag om högre energikrav på byggnaden. Det var väl synd? #08pol”
”Byggande av bostäder och lokaler i Stockholm ska kännetecknas av att energianvändningen per kvadratmeter för nybyggda lokaler och bostäder ska komma att motsvara energianvändningen hos passivhus och på snar sikt även plushus.” (Passivhusnivå innebär idag 45 kWh/m2/år.) / Stockholms stads kompletterade miljöprogram, punkt 7.2.
Vi förutsätter att den moderatledda majoriteten respekterar miljöprogrammet, och att vi därför inte behöver kräva passivhusnivå i varje enskilt beslutsunderlag fortsättningsvis.
Det är kul att miljöpartiet kan bidra till att planeringen kring Citybanan blir klar så att tågen kan börja rulla. Om Centerpartiet fortsätter att driva höghus i alla lägen lär det bli fler majoritetsinhopp för miljöpartiet framöver…
Öppningsanförande vid Miljöpartiet Stockholms stads årsmöte 2011.
Har ni sett ett barn kissa på sig på vintern någon gång?
Ni vet – först är barnet oroligt och stressat. Sedan blir det lugnt och det sprids ett brett leende över ansiktet. Men ganska snabbt förvandlas leendet till det motsatta. Det som på kort sikt var varmt och skönt blir snart kallt och blött.
Ni kan tänka er hur det ser ut.
Precis så tror jag det är med Moderaterna och Förbifart Stockholm. Förbifarten är korsiktig politik – den är svindyr, den ökar våra klimatutsläpp och den kommer inte att lösa några trafikproblem.
Samtidigt som världen talar om Peak Oil så vill Moderaterna och Socialdemokraterna bygga Sveriges genom tiderna dyraste motorväg. Det kanske känns varmt och skönt i valrörelsen – men det kommer kallt efteråt.
På en tre och en halvmeter bred körbana kan 22 000 personer ta sig fram i spårvagn under en timme. På samma körbana cyklar 9000 personer på en timme. Bara 2000 tar sig fram med bil. Bara gatuparkeringen i Stockholms stad tar upp en yta som motsvarar 88 fotbollsplaner. Det borde vara självklart vilka lösningar som behövs i en modern storstad som Stockholm.
Jag har sagt det förr och jag säger det igen – Miljöpartiet är ett alternativ, inte ett komplement – till Moderaterna och Socialdemokraterna. Få saker visar det tydligare än deras gemensamma låsning vid massbilismen.
Bilismen skapar ett stort oljeberoende. 94 procent av våra vägtransporter drivs av olja.
Vi vet ännu inte när Peak Oil inträffar. Det kan ha inträffat redan, kanske är det just nu, eller om 5, 10 eller 20 år. Men vi vet säkert att oljetillgången börjar minska och att det tvingar fram en omställning. För Stockholm kan det få stora konsekvenser. Därför är det hög tid att lyfta blicken och börja arbeta fram en konkret handlingsplan för att minska vårt oljeberoende.
Att ställa om till ett samhälle bortom oljeberoende kommer att kosta. Men vi kan vara säkra på att det kostar mycket, mycket mer att driva ett oljeberoende samhälle efter Peak Oil. Miljöpartiet driver på. Den 31 mars arrangerar vi tillsammans med klimatmagasinet Effekt ett seminarium: ”Stockholm efter Peak Oil” på Kulturhuset. Till seminariet kommer både nationella och internationella experter. Alla är hjärtligt välkomna.
När jag flyttade hemifrån var mambo en dans. Idag är det den enda möjliga boendeformen för alldeles för många unga stockholmare som tvingas bo hemma hos mamma år ut och år in. Andra bor i andra, tredje eller fjärde hand utan att veta var de ska sova nästa vecka. Ett grönt genomslag i stockholmspolitiken kräver att vi visar på lösningar för den bostadsbrist som är stockholmarnas vardag.
Alla partier är överens om att minst 15 000 bostäder ska byggas i Stockholms stad de kommande fyra åren. Utmaningen är att bygga många nya bostäder men samtidigt vårda det som gör Stockholm unikt. Skogarna mitt i staden, stränderna, utsikterna, kulturmiljöerna. Stockholm har begränsad yta. Det kräver en genomtänkt planering som ger plats för många fler bostäder men också för idrottsanläggningar, cykelvägar, kollektivtrafik, butiker, förskolor, äldreboenden, parker, badhus och skolgårdar. Allt det som utgör en levande stad.
Av de bostäder som moderaterna beviljade under förra mandatperioden bryter varannan mot kraven på en modern stad. Vi säger JA till byggande – men vi säger nej till dålig stadsplanering, nej till boende bara för de rikaste. Stockholm ska byggas tillsammans med stockholmarna, inte utifrån var och hur byggföretagen vill bygga.
I skuggan av bostadsbristen lever 3000 stockholmare i hemlöshet. Allt fler ungdomar, kvinnor och utrikes födda finns bland dem.
Det finns många myter om hemlösa. ”De har valt det själva”, ”Det går inte att hjälpa dem” osv. Det här är fel. Det finns ingen typisk hemlös utan det är stora skillnader mellan personerna och deras bakgrund. Det är inte den som blir utsatt som ska klandras för sin hemlöshet.
Precis som det inte finns en orsak till att personer hamnar och förblir i hemlöshet så finns det inte heller en enkel lösning. Vi vet att det går att få till en rejäl förändring för de som lever i hemlöshet. Vårt självklara mål är ett Stockholm utan hemlöshet och vi bygger vår politik på tre grundprinciper.
1 – Hemlösheten är framför allt ett bostadspolitiskt problem. 2 – Alla ska ha ett eget tryggt boende – för precis som mat, kläder och utbildning så är bostad en grundläggande rättighet. 3 -Metoden ”Housing first” – bara med en egen bostad som utgångspunkt kan vi ge det stöd och den vård som varje individ behöver.
Vi behöver bygga fler bostäder och vi behöver en social bostadspolitik. En social bostadspolitik där fler områden får blandade boendeformer, där bostadsbolagen tar sitt sociala ansvar och där barnfamiljer aldrig, aldrig kan vräkas till hemlöshet.
I en tolerant och solidarisk stad, i en grön stad helt enkelt, där finns ingen hemlöshet.
Stockholm har ca 30 000 arbetslösa, nog för att fylla Globen två gånger om. Det är flera tusen fler än för bara fyra år sedan. Under samma tid har ungdomsarbetslösheten fördubblats. Stockholm förlorar varje dag, varje timme när vi inte kan dra nytta av den kapacitet som alla dessa personer har och vill bidra med.
Stockholm måste bli bättre på att ta vara på den kraft som nya stockholmare från andra länder utgör. Genom att snabbare få hjälp till en god svenska, in på arbetsmarknaden eller till företagande kommer de bidra starkt till en positiv utveckling i Stockholm framöver.
Ett ökat företagande är en förutsättning för en grön omställning och för att skapa nya arbeten i Stockholm. Här finns fantastiska möjligheter inom miljöteknik, kreativa näringar, socialt företagande och inte minst det entreprenörskap som nya stockholmare tar med sig hit.
Om vi vågar satsa på utbildning, på ett aktivt arbete mot diskriminering, på välfärd och på en grön omställning skapar det både jobb och nya företag. Om vi vågar satsa på att rusta miljonprogrammen kan vi bryta segregationen samtidigt som vi tar vårt klimatansvar och utvecklar ny miljöteknik. Men då behövs både politisk vilja och nytänkande i stockholmspolitiken. Här har miljöpartiet en viktig roll att fylla.
Den cementerade blockpolitiken som dominerat Stockholm i årtionden har passerat sitt bäst-före-datum. Det behövs en tydlig grön politik som ett alternativ till den förlegade blockpolitiken.
Det är uppenbart att fler och fler ser den gröna omställningen till ett hållbart samhälle – inte som ett hot – utan som en nödvändighet som öppnar nya möjligheter.
Miljöpartiet går framåt. Efter valet 2010 finns det dubbelt så många gröna politiker i Sveriges kommuner och landsting. Vi är med och styr i mer än var tredje kommun och i nästan alla regioner och landsting. Här i Stockholm röstade var sjunde väljare grönt vilket gör oss till det tredje största partiet. I Berlin, Helsingfors och andra europeiska storstäder är vi uppe runt 30 procent. I Brasilien röstade 20 miljoner personer på de gröna.
Mina vänner! Vi har spännande dagar och år framför oss. Idag är vi fler än 2200 medlemmar i vår lokalavdelning – och tillsammans är vi en mycket stark röst inom Sveriges tredje största parti. Det här årsmötet är ett viktigt steg i vår fortsatta utveckling.
Tack för att jag fick möjligheten att inleda. Fortsättningen på den här gröna resan står vi för tillsammans! Tack ska ni ha!
