I SvD Opinion, 18 augusti 2011, skriver Ulla Hamilton och Christoffer Järkeborn i en replik på en tidigare artikel från Riksteatern att lagliga klotterväggar ökar skadegörelsen och att antalet anmälda klotterbrott minskar som ett resultat av stadens nolltolerans mot klotter och olaglig graffiti. De deklarerar att Stockholm stad även fortsättningsvis kommer att bedriva sitt arbete för att Stockholm ska vara en ren, snygg, trygg och en stad utan klotter och olaglig graffiti.
Att Stockholm ska vara en ren, snygg, trygg och en stad utan klotter är inte svårt att skriva under på. Det arbetar även Miljöpartiet de gröna för men vi ställer oss kritiska till att staden genom sin nolltolerans kriminaliserar en hel konstform genom att omöjliggöra utövandet av graffitimålarnas konstnärskap!
Orden ”klotter” och ”graffiti” är inte synonyma. Klotter ska snabbt bort från stadens gator och fasader. Där är miljöpartister och moderater eniga! Att kriminalisera människor för sitt konstnärskap är dock fel väg att gå.
Det är anmärkningsvärt att moderaterna och folkpartiet tar sig rätten att bestämma vad som är konst eller inte konst. En levande stad behöver en levande kultur och människor som inte begränsas i sitt konstnärskap. Miljöpartiet de gröna anser därför att staden måste finna former för hur utövandet av laglig graffiti ska kunna möjliggöras. Det är stadens ansvar att se till att det går att utöva graffiti på ett lagligt sätt.
Debatten om vad som är kultur eller inte kultur måste vidgas och bli mer konstruktiv. Kanske är graffitin till och med ett sätt att engagera fler ungdomar i kulturvärlden? Den just nu pågående kulturfestivalen i Stockholm ger oss ett unikt tillfälle att diskutera stadens nolltolerans mot klotter och olaglig graffiti!
Att det är trafikborgarrådet och inte kulturborgarrådet som deltar i debatten om graffitin i Stockholm är talande för majoritetens inställning. Vad anser egentligen kulturborgarrådet Madeleine Sjöstedt om konstformen graffiti?
